jag kommer att börja lysa orange av alla morötterna jag äter.
fikade med min underbara syster idag. Hon var sugen på att börja med sin blogg igen. Håller jag med? Ja! Tully's satt vi på och osannolikt många bekanta ansikten såg jag där. Något som jag hade lust med nyss var att lyssna på coldplay. Det var dags nu igen efter ett litet uppehöll och jäklars vad dom är brabrabra. Det är nu man ångrar att man inte gick på koncerten
på stadion förra helgen. Men det kommer väl fler tåg.
Fått träffa finfina Maria idag. Inte setts på hela helgen vilket känns sjukt.
Annars har jag haft ett otroligt oflyt idag.. mindre bra faktiskt. Tjohejdå!
Och när jag vet att jag inte kan göra någonting åt det, ingenting alls, blir det så frustrerande jobbigt.
Att se dig sådär. Se hur du lider och faktiskt förstå hur du känner det gör mig så.. ledsen? bedrövad? hur ska jag beskriva det annat än att säga att det gör så otroligt ont. Och endå kan jag omöjligt veta exakt hur det är för dig. Det är fysiskt omöjligt. och det är något som verkligen skrämmer mig ännu mer.
bara minnet ger mig rysningar.
hedvig och jag med markus därimellan.Markus sinnessjukt bra live.
Popaganda. Så obeskrivligt grymt! Mer om det imorgon.
Så varför? Varför känner jag den här känslan? Det återkommer hela tiden. Kryper fram tillslut och har vant sig såpass med det att det känner sig välkommen. Det är åtminstone det intrycket jag får. För sådan stammis som den obeskrivligaochjätteväldigtkonstigakänslan har kommit till att bli inom mig.. då går det inte att tro något annat. MEn det är det här som är så konstigt, så sjukt konstigt! Att jag är glad. Sjukt glad. Väldigtjätteglad. Samtidigt som den lurar i bakgrdunden. Jag fattar noll verkligen. Hur mycket jag än grubblar på det så blir jag inte klokare på det. Snarare tvärtom. Ju mer jag tänker på det desto mer förvirrad blir jag. Mindre ojobbigt.
Men nu gäller sömn. och jag är nöjd med helgen. riktigt. Sådär, nu spred sig ett litet leende över läpparna. och nu kan jag sova bra.
walking on sunshine.
Faktiskt. För jag är riktigt glad just nu. Allt känns så himla bra just nu. 
Jag kom precis hem från Kitty på Mosebacke innan jag mötte henne var jag maria och emma lite på götgatan. Maria hade bråtttom så jag och emma satt och chillade lite i en gränd och snackade tills jag skulle möta Kitty vid kvart i fyra. Sen har jag vart med henne och vi har gått runt hela söder typ och så åt vi middag hos henne. Gud, jag gillar verkligen den människan!
Sjukt härlig och söt tjej!
Till en helt annan grej; Imorgon har jag tränar möte, wiho jag ska bra tränare för minimänniskor i tennis! Jag var i för sig det förra året också, men det var bara lite. I höst skall jag och gabbi få en egen liten grupp typ! Eller vet inte riktigt hur det är, får se.. Efter så ska jag och marina se sommaren med Göran (haha) Superkul ju!
Och dessutom, plus på allt bra just nu är det popaganda i helgen! Sjukt taggad! Biljetterna ska jag och heddis hämta på tors. yees! Ibland är livet allt bra bra.. Godnattkramar.
x större
det är när jag verkligen ansträngt sig för något, verkligen försökt, men sedan kritiseras något enormt på just det som det verkligen sätter sig. Det är då jag tar åt sig och känner känslan av hopplöshet komma krypande. Den stänger in mig och vägra släppa ut mig. Ännu värre blir det nästan när jag vet att jag gjort något dumt eller dåligt och får höra att jag verkligen har misslyckats. Då förvärras allt. Något som du är väldigt bra på. Väldigt, väldigt bra på. Det är nästan som om du anstränger dig för att förstora saker. Du lyckas ialla fall riktigt bra med det.
annars har det hänt en del saker i helgen och jag är helnöjd.
Tre försök och minst lika många utbrott behövdes. Och nu har jag en lite halvhes hals och även en väskkrokgrej på plats i garderoben. En sån där hals som man får om man stått och skrikit på någon. Men det blev faktiskt rätt bra, till slut. Ett tag där höll jag verkligen på att ge upp, men när jag bestämde mig för att inte vara totalt misslyckad gick det. Visserligen endast på vilja, för kraften tog slut efter ett litet tag (det är jobbigt att sätta upp krokar!) Men det gick åtminstone.
Trodde jag. Nu föll den JÄVLA hyllan. Jag ger (med onöje) upp. Det är inte lönt.
såhär kan det se ut när det är sol, regn och moln på samma gång.
Bra dag allt som allt.
Den här tösen träffade jag idag efter skolan. Regnade gjorde det inte idag, det var förra veckan. Idag var det sol, (peppar, peppar) så soligt att vi fick sätta oss i skuggan istället.. riktiga överlevare alltså.. Vi har gåttgåttgåttochgått. Så rätt trött är jag nu. Utmattad för att vara exakt. Så här tar mitt inlägg slut. nästan.
Middag åt jag med min mamma och det var jättegott. Det var jätte mysigt faktiskt. Nu var det slut.
Höstigt värre.
washington. Varför har dem inte blivit större undrar jag verkligen. Ja, dem. För det är ett dem, det är ett band. Det är ett väldigt bra band tycker jag. A 20s travel guide heter den bästa låten av dem.Tyvärr är de så okända att de inte ens hittas på google.. Skumt men sant.
Vaniljte dricker jag nu och jag tycker det är bland det bästa med hösten. Det är tillräckligt kallt för att dricka te, massor med te. Super. Mysiga strumpor har jag också.
Andra dagen i skolan var det idag och man blir mentalt utmattad verkligen!
Sötaste bilden någonsin emma!
grymt söta tjejer.
jag och emma.
Jag har också skrattat en massa idag. Julia och jag gick igenom en bunt riktigt gamla bilder. Jag grät av skratt.
Så himla söt! Checka espressohornen på munnen!
Framgång.
Känns som att jag är väldigt bra på väg till att sluta bry mig om sånt man inte ska bry sig om. Jag håller på att lära mig hur jag ska få mig själv att inte bry mig. Vilket är bra. Väldigt bra.
Varför blir jag aldrig nöjd?
Slutar alltid så endå. Eller så är jag bara på det humöret nu. Tröttsamt och orkeslöst humör. Allt blir dåligt, negativt. Varför? Varför hamnar jag där tillslut? Varför faller det och varför är det så omöjligt att klättra upp igen. Jag fattar inte. Det vore så mycket bättre att jag antingen kunde ta mig upp igen, eller att jag höll mig där. Att jag slapp snubblandes falla ner. För det här humöret är så farligt. Jag vet ur mycket det kan förstöra. För andra och genom andra även för mig själv. Jag hatar det. Så enormt. Det är äckligt. För jag vet hur hemsk jag kan vara då. Till och med mot dem som bara vill väl. Det är så sjukt. Troligen så förvärrar och förstorar jag allt just nu. Men det kansk blir lättare då, att hata det mer. Hatar jag det mer vill jag än mer få bort det. Då blir chansen större att den delen av mig försvinner. Som jag vill. Frågan är bara varför jag inte kan vara nöjd. Nöja mig med mig i alla fall. Jag måste alltid vara missnöjd, med åtminstone något. Jag kommer troligen aldrig få reda på varför jag alltid har kravet på mig själv att alltid bli bättre. Jag kommer alltid kunna tycka att det är jobbigt och dåligt, men aldrig varför jag har det. Aldrig veta sådär helt och ordentligt..
Lika glad som på bilden här när jag är sådär. Lika glädjande som det här vädret. Lika glad. Lika solig och lysande.
Så ologiskt att jag inte vet vad.
Jag kan inte komma fram till om jag bryr mig eller inte.. Något jag däremot vet är att jag inte förstår. Helt. Halvt förstår jag faktiskt. Men inte mer än så. Det har bara blivit så sjukt, allt det där. Så sjukt jävla konstigt. 
Så jävla dåligt att det inte bara kunde bli.. normalt, typ. Istället för så himla extremt. Galet. Men orkar inte tänka på det mer. Det är så jävla knasigt att.. jag vet inte. Att det inte är logiskt. Och att tänka på det gör det inte bättre. Alls.
en finfin plats. Stenen kallar vi den typ. Jag och Maria satt rätt mycket där förra veckan ungefär.
Nu dröjer det ett tag. Ett bra tag.
Imorgon är det skola. Helt sjukt. helt osannolikt. Det är skola. dessutom är det nian. nian!
Det är helt jävla galet! Bara tanken att man ska ställa alarm känns ganska konstig...
Nu krånglade allt med bilderna. ÅH, precis det jag behövde.. !
Men... jag slutar nog här. puss.
och nu känns det jobbigt.
fanihelvete, nejnejnej!
Jag glömde min mobil hos catherine igår. kul...
sista bildn; otroligtsjuktlängesen! Julia är fotarn.
Min dator är inte heller här. För den är kvar på landet... Men jag har ju tur. Julia har också en dator(!) OCh det gr inget. inget alls att vara innne på hennes istället. Så jag passar på att ladda några bilder jag gillade. och nu ska jag fixa mitt rum lite bättre. hugs.
joshua radin, vilken kille!
Shit vad han är bra. Speciellt när man bara vill lyssna och lite komma på bort.
Denna osannoliktjätteälskade människan träffade jag i torsdags. Underbart som alltid.
Det jag verkligen älskar med den här bilden är att den är äkta. Det gick inte att få en seriös bild, men den här (mer än) duger.
En rolig och sjuktsjukt söt thorun träffade jag igår efter att jag hade klippt mig. Det förnämnda bra, det senare mindre bra. Att jag klippte mig alltså. För det känns, såsom det alltid gör, så sjukt kort nu. Jag som hade fått så långt. Menmen, egentligen kanske, kanske, kanske det inte är så kort..? Jag hoppas..
Men som sagt var det iallafall jätteroligt att träffa thorun. Galet längesen!
På måndag fyller Catherine 15, och ska firas idag. och nu fick jag helt plötsligt super bråttom.. PUSS.
imorgon får jag träffa hedvig också! himlans bra!
En söt gabriella på skeppsbron. Vi fikade först på Tullys och gick vidare och satte oss där i hamnen och snackade om en massa. Det var riktigt roligt, och sjukt länge sen!
Tragiskt men sant så var bilden jag tittade bort på finast.. (hade jag haft pc skulle jag kunna redigera bilden finare. Typ; hela svartvit utom min sjal som idag var orange ..)
Senare, mötte vi upp Marina, och vi fikade på waynes. Jag hämtade även min mobil från lagningen. Synd bara att jag (peppar, peppar) inte vill ha den, utan hellre den jag har nu..
bilderna blev konstiga, fixar dem later. Nu ska jag se baksmällan.. PUSS.
Jag har verkligen saknat stan, och söder.
halloj! Nu är jag tillbaka i stan och.. det är verkligen galet skönt!
Hitills har veckan varit toppen. Och fortsätter förhoppningvis att vara det, om inte bättre. Imorgon ska jag träffa gabriella, superkul!
Åkte in i söndags med Kitty (glad att jag övertalade in henne) bara kände, verkligen ordentligt kände jag, hur skönt det var att vara i stan igen. Vi käkade middag på Muggen på götgatan och sedan rörde vi oss runt hela söder med latte och en massa snack. Supermysigt! Kitty är en väldigt bra tjej tycker jag.. När hon skulle dra sig hem åkte jag till Maria och sov där. Henne har jag umgåtts med sedan i Söndags och det har varit super skönt. Jag har spenderat (för) mycket pengar i Sickla men det har varit galet fina grejor.
Jag åkte hem från fågelbovägen idag och packade upp mina kläder jag haft med till landet. Det tog längre tid än jag trott. Kanske för att jag istället började prova kläder, alltså riva fram istället för att plocka bort, men det hör inte till. Nästan. Julia kom hem från sin träning och sedan dess har det varit systerkväll. Shit vilken tur man kan ha egentligen. Jag menar vilket flyt hade inte jag när jag föddes och fick henne som syster?För hon är världens bästa. Jag lovar. Och hon har köpt alldeles för fina grejor i London för att jag ska klara av det egentligen.. 
En gullig liten Lotta, lillasyster till Catherine, var med på halvskär någon gång förra veckan sådär. Världens sötaste!
Hitills har veckan varit toppen. Och fortsätter förhoppningvis att vara det, om inte bättre. Imorgon ska jag träffa gabriella, superkul!
Nu kurrar magen, men jag orkar inte käka. Hörs!
någonting nytt nu framöver.
jävlar vad det är skönt med sommar. Men det känns så otroligtofattbartkonstigt att det nu är dags med skola. Och att nästa gång man är sommarledig är allt. helt. annorlunda. För då har jag gått ut nian.
fmina nya favoriter.
Vi ska inte gå händelserna i förväg, men det känns så sjukt, bara.
Färg har jag iallafall fått, och en annan sak som fått lite färg nu; mina tygskor. Om jag inte nämnt det tidigare så fick jag ett par av Julia som hade toktoktokshoppat i London, jag överdriver inte. Dem plus en tygväska plus tre finfina trosor fick jag och jag böev helnöjd.
fmina nya favoriter. hopefully.
Jag kanske inte ser sådär ordentligt risig som jag är och känner mig? Jag hoppas på det.
every once in a wile.
Jag önskar verkligen att jag visste var kamerasladden låg någonstans, jag önskar verkligen det. Men jag har ingen. jävla. aning. Vilket är väldans synd. Både eftersom minnet på kameran nu är, minst sagt, fyllt till bredden och även för att jag vill ju ha in dem på datan. Kanske även på bloggen, vilket nu inte går tyvärr. Jag skulle kunna leta, men jag sitter så. himla. bekvämt. Jag börjar bli lite småsömnig också, vilket är perfekt eftersom jag planerat att sussa tidigt idag. Varför? Jo för att jag fortfarande är ofrisk. Välidgt ofrisk tyvärr. Men enligt doktorn, som jag besökte idag när det var som finast väder, påstådde att det inte var någon halsböld, halsfluss, eller liksnande. Så skönt!
Så istället skulle jag vila och inte stressa och allt det där. och ni skulle bara se mitt te förråd... Det uttökades kraftigt idag, kändes nästan lite elakt då jag visste att mamma inte skulle kunna säga nej eftersom jag har ont i halsen. Men gott är det iallafall.
fotad med kittys iphone. otrolig kamra för att vara mobil!
Tidigare idag kändes det jättejobbigt att jag skulle vara tvungen att vila och lägga mig tidigt, men nu känns det faktiskt helt okej. Toppen. Jag har fotat fina bilder idag. och sp finns det fina bilder på kameran från veckan/veckorna som varit. bl.a. när jag och catherine sov över på en mysigmysig ö.
GODNATTPUSSAR.
snörvel, sprängning i öronen och ont i halsen.
Så ser mitt tillstånd ut just nu. Mitt mindre friska tillstånd.
Ännu en bekräftelse på att man inte klarar sig själv; jag har fått verktabletter från en utomstånde då min familjs förråd med sådana ekar med sin frånvaro.. Men jag klagar inte, för nu har jag ju mina underlättande små piller.
Sova är egentligen det jag ska göra nu, men jag gör inte det. För jag kom precis, nästan precis, hem och kände ett starkt behov att skriva ner lite saker på bloggen och dessutom det här tipset; Skriv ner vad du gjort varje dag i allmenackan. Lättare att minnas saker man gjort på sommaren!
Med dem orden avslutar jag dagens(nattens) bloggade. Tjingeling.
Visst, just nu kan jag ärligt säga att jag är nöjd. Med det mesta.
Men det finns även den där delen som jag hatar. Den där otroligt äckliga delen av mig själv. Som jag bara vill ha bort. Bort, bort, bort. Men det går inte. Det känns som någonting omöjligt. För hur mycket jag än försöker så lyckas jag ändå hamna i den där situationen då jag inte kan reagera på något annat sätt än på just det sättet jag hatar så enormt. Varför det aldrig förändras vet jag inte, men det kanske är anledningen till att jag blir mer och mer frustrerad för var gång som det händer? Det kanske är att jag helt enkelt inte klarar av det som gör mig så otroligt uppgiven varje gång direkt efteråt?
Att jag försöker mitt yttersta, men ändå inte lyckas. Det är nog det jobbigaste jag vet.
och ändå är den där situationen inte så allvarlig när man tänker efter nu i efterhand, då frustrationen lagt sig.
Men ändå är det något som får den så väsentlig. För ibland är det inte händelsen, utan principen. Att i en annan situation skulle samma sak kunde hända. Det är det som gör det så jobbigt. För jag vet att det är betydelsefullt hur jag reagerar, och att jag inte kan kontrollera det.
