Tänk om allt var i symbios.

Gränserna är så difusa.
Det beror helt på vem som ritar dem, men jag orkar inte hålla mig inom dem. Längre.
Gränser kan så ofta trycka ihop mitt bröst.
Mycket är datoriserat men suddet behövs än.
(kastade vi kanske bort det och nu vill ha tillbaka det)

Jag är rädd att göra fel. Jag är rädd eftersom det är mitt egna val.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0