Hösten innebär inte ide. Det ska vi vara glada för.
Med löven faller humöret. Med temperaturen sjunker humöret. Med solstrålarna minskar motivationen. Eller? Är det mer än en betingad reflex? Är det ett sorts flockbeteende att vi skrumpnar ihop likt löven då vi inser höstens nalkning?
Kanske den där friska luften inte måste vara nedkylande och sjukdomsorsakande. Egentligen är det mysigt att dra på sig over-kneesockor. Det där med dåligasamvetet tänker jag inte ens dra upp, men uppiggande i bakgrunden finns tanken. Varma koftor. Hinkar te. Det dags att släppa sommaren, hösten blir så kall annars.
Kommentarer
Trackback
