Ibland känner jag mig som den gråhet jag avskyr. Känner mig som det trista mellantinget. Man ska gå för allt eller inget, är ju hur jag bukar tänka. Inte göra någon halvhjärtad insats, som bara är helmesig. Men för tillfället känner jag mig nu som just ett sådant anspråkslöst mittemellan.