Jag ska till åre med världens bästa Kitty. Tack gud för det. Eller tack Kitty. Eller tack hennes föräldrar. Eller tack mina också. Tack, jag är glad ville jag bara säga.

Fyfan vad skönt att åka bort, är min första tanke. Bort från allt. Bort från det här.
Kommer jag verkligen kunna komma bort? Är min andra. Går det verkligen att fly, eller går det endast saken värre kanske? Fyfan nu är jag fast i tankebubblor och det orkar jag inte bajs så jag slutar här. TJOHEJDÅ.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0