Tänk om det är ännu en av mina perioder. Korta och intensiva. Jag har en förmåga att tröttna. Snabbt. Därför vågar jag inte alltid lita på mitt egna omdöme. Därför får jag ofta panik i mitt besluttagande. Jag vet ju inte om det jag idag känner för, även är det jag imorgon vill fortsätta med. Detta försätter mig i lite av en omöjlig situation. Jag velar och tappar alltid balansen. Vart jag än faller tycks det vara i leran. Men det finns ju olika sorters lera. Någon gång unviker jag den väl, eller kommer ihåg gummistövlarna. Jag kommer någon dag, inom snar framtid, lära mig att skilja jaget från infall. Eller?