Även om vi inte visar på utsidan vad vi inners inne känner finns det inom oss. Vi vet vad vi känner, men ser det inte lika tydligt om vi håller det på insidan. Vi tror också, på något konstigt vis, att det ska försvinna så länge vi behåller ett lugn utåt sett. Det andra inte ser behöver inte finnas. Det påståendet måste ha uppkommit i det samhälle vi lever i dag; där vi ständigt påverkas av andra. På något sätt intalar vi oss det jag nyss nämnde på samma sätt som vi kan få för oss att vi inte är begåvade så länge andra inte nämner det. Desperationen gör att vi låter oss övertalas.