Herregud, tror inte jag är helt fullt bestämd. Men vem är det egentligen? Undra om det är någon som är hundra procentigt säker och nöjd och allt det där. Eller nej, jag bryr mig inte egentligen, så jag vet inte vad jag skriver. Wohowihi shit. Gymnasiet. Känns så sjukt. Visst, det är inte hela världen om det blir fel. Det är inte så viktigt, säger alla. Alla dem där som gått. Fast jo, det är ju viktigt. Viktigt som jag vet inte vad. Det är ju det. Framtiden ligger ju halvt i det här jävla valet. Den jag kommer att bli när jag går ut, det jag kommer att kunna och de möjligheterna min framtid kommer ha är bara några få saker som avgörs av det här valet. Det är så otroligt jävla jobbigt det här valet. Jag som brukar ha beslutsångest av precis allt. Allt. Allt. Fan, nu börjar jag vela, tveka, fundera, vamsa, bli obeslutsam. Jag vet inte vad jag vill. Eller jo, jag vill gå någonstans bra. Du kan byta om det blir fel, säger dem. Jag vill inte, säger jag. Jag vill inte hamna någonstans där jag ska behöva byta. Än mindre vill jag hamna någonstans som är skit, men ändå inte tillräckligt bra för att orka byta. En jävla massa rädsla och så lite tvek. Underbart. Det kommer förmodligen bli bra, lösa sig och allt det där. Förhoppningsvis.