Vad ska man egentligen börja och hur?
Jag tänker tillbaka på hur jag var tvungen att kryssa i ja. Hur det tog emot. Hur jobbigt det var att riktigt erkänna. För nu har jag gjort det, totalt. Jag har erkänt att just den där saken har gått för långt. Jag har till och med uttalat det flertalet gånger, vilket nog är ganska stort för att vara mig skulle jag tro.
Men nu då? Vad kommer efter erkännandet? Efter att man har insett en grej, vad gör man då? Vad gör man när man inte har någon aning om vad man ska göra? Är det kanske därför man förnekar saker så länge det går; för att slippa ta konsekvenserna. Är det därför människor av naturen blundar för saker; man vill helt enkelt inte ta tag i det. Vill inte ha ansvaret?
Kommentarer
Trackback
