Jag kanske är en av de få som besitter de förtydligande glasögonen, men det verkas du i så fall inte gilla.

Vad jag än gör, kommer du inte låta mig se allt. Det finns helt enkelt inte.

Så, vad gör man? Blundar för verkligheten och beviljar sin vän i nöd, eller hjälper? Trots att man känner sig som jordens mest oförstående och okänsliga människa?

Jag tycker det är så svårt med allt ska, måste och borde. I vanliga fall kan man strunta i, men när det kan spela på andras känslor får det en helt annan betydelse. Då går det inte att strunta i. Inte för mig. Så vad ska jag göra. Se dig gå nedåt för var dag, eller rycka upp dig? Rycka upp dig är vad jag vill, men jag vet verkligen inte om jag är tillräckligt stark. Om så är fallet, kommer jag bara vara ett irritationsmoment, det vet jag. Visst, jag har försökt i så fall. Men rädslan att göra saker än värre för dig, förlamar mig. Jag vet inte vad jag ska göra alls. En del saker kan man inte förbättra, endast förvärra. Om det här är en sådan sak får mig att vela till tusen.