En ständigt isande kyla.

Visst för att den helvetiska kylan finns. Utomhus. Visst att jag hatar den så enormt, men låt den finnas. sÅ länge den stannar utanför inomhuset. Så länge jag har ett värmande kryp-in där jag kan glömma den. Så länge värmen stundvis kan omfamna mig. För då står jag ut.
Men när kylan börjar tränga sig igenom precis allt, då har det gått för långt. När kylan dessutom hamnar inomhus, då vet jag inte hur jag ska överleva. Jag kommer fan frysa fast här i så fall. Fan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0