jag är nu hemfaren från emmaboda. En mobil fattigare, men så mycket annat rikare. Trots att jag nu måste återförskaffa alla nummer, går jag fortfarande på kicken av allt jag upplevt. Trots det inte så lilla projektet jag nyss nämnde, är känslan av värdhet(ne inte värdighet, värdhet; att det var värt) så stark att den nästan överrumplar mig. Jag skall tillbaka. En längtan inför nästa sommar blev med ens så mycket starkare. Dock orkar jag inte längta. Inte än. Det finns för mycket bra innan sommaren 2011 som kommer att inträffa. för mycket bra för att jag skall mista en del av de saker genom att längta.