stresstyp.

Nu kan jag andas igen. Nu släppte det äntligen.
Nu slipper jag ha ont i magen. Slipper jag den där extra tyngden .
Typ så känns det när jag knäppt upp byxorna. På ett ungefär så känner jag när jag istället hoppas i mysbrallor.
Fan nu hamnade jag ju här igen. Fan nu pluggar jag inte, vilkt jag måste för jag har såhäääääääääääääääääääääääääääääääääär mycket att höra. Hejdåpådirekten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0