Jag är rädd för mig själv, faktiskt. Inte kanske just för stunden och egentligen inte hur jag är just nu. Snarare vem jag kan bli. Jag är så rädd hur saker kan påverka så mycket och att det ska gå ut över andra. Jag vet att det har hänt förut och därför hoppas jag att jag skall känna igen det när det kommer. Hoppas. Jag kan inte på något sätt veta, för det finns ingen garanti alls. Vad gör jag där om jag i slutändan står där mitt i ett kaos jag själv både startat och utvecklat? Jag kommer åtminstone aldrig, aldrig förlåta mig själv för det. Något som jag hoppas ska förhindra mig från att ta mig dit.