Du Är Så Himla Konstig.

Så får man inte säga.
så ska man inte säga.
Inte egentligen. men det gör jag.
För det är faktiskt inte du som är konstig.
nej, visst är det inte så. det är ditt betéende. typ.
det är det som är helt åt helvete och om det är det bra eller dåliga hållet - det har jag ingen aning om.
Mina ord varken rimmar eller hänger ihop på något vettigt vis. Endå hör dom ihop. Som en kedja.
Ändå bildar de tillsammans någonting. De pusslar ihop och skapar bilden av mitt huvud, mina tankar. För ja, det är väl så här det är i min skalle. inom skalet. justjustjust nu. Det är galet. Det är huller om buller, det är fel. Det är rörigt helt enkelt. Men det är rätt på något underligt vis endå. Och det är så vågit, eller vågat. Kalla det vad du vill. Upp och ner är det i varje fall. Och då menar jag både att det går upp och ner, i vågor som sagt. Och att det bokstavligen talat är upp och ner. Helfel. För det är det. Det är jag. Jag är helt urspårad nu. Hjälp, det här gör mig galen. Helt galen.
Det är sjukt, helt enkelt. Det är helt sjukt enkelt.
Samtidigt som det är så svårt så.