spegelvänt.

ni vet när man tänker att man inte kan sakna det man inte har, så håller jag inte med.

för när man tänker till exempel när man är i stan och så ska man ta sig hem de heela tio minutrarna på tunnelbanan. att de känns oändliga. och att man bara önska r att man ville hem. då önskar man ju att man typ hade teleportering, på ett ungefär. eller hur?
och för att komma till saken så fungerar min spegel exakt så. tyvärr.
min spegel gör att man ser längre och smalare ut.
man inser vad man inte har.
dessutom blir det väldigt hemskt när man inte ens är nöjd då..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0