uttjatat.

jag är så trött. så jävlans trött på det här.
hela jävlans tiden. upp och ner.
förstår inte hur det bara lir så. men det blir det.
och inget kan jag göra.
jag vet ju att jag är så förjävlans trött på det här.
så otoligt trött på det.
men endå så blir det. endå så händer det.
endå som fortästetr det. jag.
jag orkar faktiskt inte. för det är bara skit altihopa.
herregud jag är så jävla rädd.
så sjukt rädd.
verkligen rädd faktiskt.
åh.  jag orka rinte det här. jag måste få ett slut på detta.
jag ska få det.
men nu orkar jag inte tänka på det.
så jag gräver ner det igen.
sväljer, bäddar ner. när det komemr upp igen så trycker jag tillbaka det igen. som alltid. alltidalltidalltid. jag orkar verkligen inte med mig själv.

men det som är jobbigaste är att jag har så svårt att erkänna det.
så rädd för att erkänna det.
vågar knappt tänka på det.
någon gång skall jag våga erskänna allt.
men det dröjer länge. alldeles för länge.
men det är såhär och.... fan jag orkar inte skriva mer.
det räcker väl egentligen med att säga att jag hatar allt.. typ.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0