Jag vet verkligen inte vad jag känner. Alls. Överhuvudtaget.
Lite klart jag vet, men endå är allt så otydligt. Så oklart. 
Jag ser helheten suddigt, men utan varken kontraster eller konturer. Jag vet liksom inte vart allt slutar, eller vart det börjar. Jag nästan ingenting. Känns det som.

Någon random suddig bild som jag på något skumt, okänt jävla annorlunda vis tycker om. Och som jag på något sätt tycker passar in.

En sak fick mig så glad idag. Det kändes så himla bra liksom. Endå liksom inte eller vad man ska säga.
   Det är det här jag menar. Jag vet inte riktigt. Jag kan inte bestämma mig.
Okej nu insåg jag lite. För jag belv glad igen.  Åh jag är så jobbig, svår. Så ändrande hela tiden. Dessutom skriver jag i gåtor så länge man inte vet vad det handlar om.