Känns så jobbigt att jag måste vara försiktig om hur jag gör med dig.
Att jag vet att du så fort du får chansen kommer ändras. Åtminstone är det vad jag verkligen tror. Nästan förväntar mig kan man säga. Det liksom sårar. Sårar så jävla mycket. Det verkligen tar, på insidan. River, sliter.
   Kanske inte riktigt så, men det liksom hugger i magen.
   Jag känner oron.
Kanske är det för att jag inte vill förlora dig. Kanske är det för att det tar emot så himla mycket att du egentligen inners inne vill välja bort mig. Vad det är vet jag inte, men något är det. Något förjävla jobbigt. 
   Längre kommer jag inte för nu måste jag göra matte. Tack gud för att provet är nästa vecka.