allt eller inget...
varför göra något halvhjärtat?
Det här är, tro det eller ej, inte mycket djupare än att jag och tova skippade tennisen. Trots att vi, ombytta, möttes bestämde vi oss för att gå tillbaka... Skratta inte åt mig. Jag har redan skrattat tillräckligt själv, höhöh.
jättegärna. hjärtegärna. hjärta utan hjärna.
Tyvärr. jag kan inte ge plats för dig i mitt hjärta. Jag vill så gärna, men du får inte plats. Tomheten äger varenda kvadratcentimeter av mitt hjärterum. Det där ingentinget, som expanderar för var dag likt universum, förbjuder mig någon ytterligare inneboende. Trots att det är jag som är hyresvärden, har jag inte riktigt makten likt en riktig sådan. Det vore lätt, så lätt, om jag bara kunde vräka min egentligen så ovälkomna gäst. Men det kan jag inte.
Jag har hjärnan. Jag har hjärtat. Tyvärr har de sedan länge slutat samarbeta. Det är väl förargligt?
möjligheter som dör, med en dörr.
Den där stängda dörren som öppnas kan kännas så fylld med möjligheter.
Så fylld till den grad att du glömmer bort vilket slutet rum den kan leda dig in i.
Det är tanken som dyker upp i mitt huvud, helt utan förvarning. Vad är grejen? Vad är betydelsen, som inte ens jag - personen som fick tanken - förstår? Någon mening måste det ha, men vilken är en gåta.
en bild kanske säger mer än tusen ord, men ord säger mycket dem med. Speciellt på bild.
Den här bilden har jag i mitt rum. Ända sedan jag hittade den, vilket ledde till att jag köpte affischen, på moderna fastnade jag. Det känns som att det liksom går att läsa dem om och om igen, och alltid bli lika...... tagen.
På något sätt, som inte helt och fullt klart, tänker jag på dig. De vita orden är rätt självklara varför tänker på dig, och vem dig kanske är likaså. Resten av orden vet jag inte riktigt om de stämmer in klockrent, men det känns på något sätt iallafall.
Det var bara en liten tanke jag var tvungen att skriva ner..
på gång är vad jag hoppas att det är. Så innerligt hoppas, utan att överdriva.
Kul. Nu flagnar min kropp. Bokstavligen talat bakom ryggen på mig. Dels för att det faktiskt är ryggen som flagnar, och sedan så har jag ju inte kunnat märka nått! Schysst gjort verkligen... Trots sveket mår jag bra faktiskt. Eller just nu känns det nästan mer än bra, har haft rätt flyt idag. Kanske borde börja dagen med espresso vare dag..
Jag har precis varit på yoga och det gick grymt bra!
Dessutom ska jag träffa den här pinglan i helgen. Och det längtar så så mycket så mycket så mycket efter.
Herregud, vad hände. Vad hände med den där tiden, som var så obeskrivligt sinnessjukt bra? Den där då allt, precis allt, var så otroligt mycket lättare? Jag hoppas verkligen vi är påväg mot den igen, jag hoppas verkligen det.
Nu är det klippt!
Back on track, från julgransplundring i örebro, och jag har rullat hela vägen hem. Ja, jag har ju faktiskt gjort det, men syftes var att amvända uttrycket som när man har ätit en megamängd mat. Lite väldigt fail sådär, men ändå! Jag tyckte iallafall att det var dags att blogga igen, och jag måste berätta att min farfar e rätt häftig sådär...
Om nu undrar vad jag syftar på i rubriken, så är det mitt hår. Jag var och klippte mitt hår i fredags och nu ser det ut som på bilden.
...nej det gör det faktiskt inte. Inte på något vis, överhuvudtaget. Mitt hår är fortfarande brunt, och har inte den hej-jag-är-en-vegan-frisyr som ovan, jag lovar. (vill också tillägga att jag är blekare på bilden än i verkligheten eftersom den är tagen innan Indien)
Appropå fredag, träffade jag Alice och Thorun. Grymma girls. Vi käkade på värsta fancy taco bar (Taco bar? Fancy? Jag vet, men det är faktiskt sant) och hängde i Thoris mansion. Vi gjorde såklart mer än att äta, och alltsomallt hade vi det g-r-y-m-t!
Nu kallas lite annat, typ roliga saker som läxor.. Jag väljer att sluta mitt inlägg här, eftersom all tid som inte läggs på läxor just nu egentligen skulle kunna läggas på paradise hotel. Patetiskt kanske du säger. Smart säger jag, eftersom jag blir mycket mera effektiv.
positiv tjej
jag har just vart på julbord. jag är mätt. jag är supermätt.
jag åker iövermorgon. jag har inte börjat packa.
supersuper..........................
indien snart.
Nu sitter jag i min säng, vaknade för ett litet tag sedan. Eftersom sängen numera är på golvet, ser jag snön falla ut igenom HELA fönstret. Rätt mysigt faktiskt. Klockan tolv är det någon konfirmationsgrejjagvetintevad, men man måste gå iaf! Har ingen aning om vad som händer, men jag ska dit och har lyckas få med dig Thorun, så det blir bra!
I fredags fick jag bästa julklappen av min Kitty, som jag inte kommer att få se på TRE veckor.. Min present till henne var heller inte så dum..!
Senare idag ska familjen på julbord på gondolen, supermysigt! På tisdag åker jag till INDIEN. har jag packat? nej!
vägen ut, på olika sätt.
Jag blir nästan lite smått bekymrad när tanken slår mig. Jag sitter och försöker, förgäves, koncentrera mig, och som alltid kommer de små insikterna just då. När jag är som mest stressad, är också då jag finner mest inspiration till kreativa saker. När jag till det yttersta behöver få saker gjorda, kommer de små impulserna. Den här gången inser det jag nyss har beskrivit, och tankar har aldrig tidigare slagit mig. När jag tänker på det, känns det som en självklarhet. Det känns helt sinnessjukt att jag aldrig tidigare lagt märke till det.
Nästa fråga blir då, är det på grund av stressen som min kreativitet skapas? Är det kanske någon sorts frihetskänsla, jag finner i det kreativa. Det blir det enda jag unnar mig när jag skall plugga, och på så sätt en väg ut ur alla måsten. Rätt häftigt egentligen, att det sker utan mitt medvetande.
varför.
jag tror jag saknar dig. för mycket, kanske.
jag vet inte varför jag var tvungen att skriva ner det. Kanske se vad det verkligen innebär? För att inse hur kanske väldigt dåligt det är. Eller bara få det klart för mig att det stämmer.. Erkänna för mig själv.
Vad vet väl jag liksom. Nu ska jag iallafall (försöka)sova.
something hidden.
Ajajajaj. Magverk. Jag känner mig så stressad, samtidigt som det gör att jag knappt koncentrera mig. --> ännu mer stress och gör allt värre. Nu ska jag plugga annars kommer jag väl inte kunna sova, eller nått sånt. JAg slutar inlägget här för nu.. jag vet inte. Ska skaffa hemlig blogg tror jag. Jag bloggar ju trots allt för mig egen skull..
Ett litet inlägg bara. (jag gillar inte feber på fredagar)
Tänkte att det var ett riktigt tag sedan jag skrev! Väldigt roligt att skriva om att jag är sjuk nu då, men ändå..
För sjuk, det är jag väldigt. Jag tog baconspruta igår, och här sitter jag nu en dag efter. Febrig och fräsch med huvudvärk! Jag har iallafall en väldigt bra mamma som tar hand om mig, så det är mysigt!
Många bäckar stora.
Det var det sista. Det som avgjorde. Det blev bara för mycket. För mycket som sedan blev ännu mer.
Sådan liten sak egentligen, kan man tycka. Kan till och med jag tycka, så just därför förstår jag inte riktigt hur det kan kännas så stort. Men många bäckar små, som man säger. Och ännu mera skapar stora bäckar tillsammans, för alla "små" bäckar som nu tillsammans bildar en stor sjö, dem känns inte små. Jag vet inte om det är för att det är just nu som dem känns så stora, eller om dem faktiskt är det. Stora känns dem varje fall, och många.
fina ord, som också är sanna.
everything single bit you want to change about yourself, is what you are.
It's who you are.
You can deny it, but then you're nothing. "
cold as ice.
jag vet på riktigt inte om jag kommer orka det, eller hur länge i så fall.
jag vet heller inte vad det kommer att göra mot/med mig.
det är det jag är så rädd för. punkt.
Jag hade hl hela dagen idag i skolan, så jag gick hem till en skolledig julia.
Jag kom på att jag faktiskt glömde att berätta att det var grymtgrymtgrymt i fredags. Det är underbara människor vi snackar om. Lördagen var inte heller så dum; systermys med min bästa Julia. Inte så dum alls faktiskt, den var rättså väldigtjättesuper om jag ska vara ärlig.
Ville bara säga det. och även att jag ska jobba nu. Jobbajobbajobba.
Jag har vart där förut och jag vill aldrig, aldrig tillbaka om jag ska vara ärlig.
Jag är rädd för mig själv, faktiskt. Inte kanske just för stunden och egentligen inte hur jag är just nu. Snarare vem jag kan bli. Jag är så rädd hur saker kan påverka så mycket och att det ska gå ut över andra. Jag vet att det har hänt förut och därför hoppas jag att jag skall känna igen det när det kommer. Hoppas. Jag kan inte på något sätt veta, för det finns ingen garanti alls. Vad gör jag där om jag i slutändan står där mitt i ett kaos jag själv både startat och utvecklat? Jag kommer åtminstone aldrig, aldrig förlåta mig själv för det. Något som jag hoppas ska förhindra mig från att ta mig dit.
gårdavarnar och skit av håkan hellström kommer aldrig sluta vara så fin.
lyssnar på den nu och sitter i min soffa och e galet trött. Skulle nästan kunna somna, vilket vore väldigt skönt! men jag ska möta thorun alice och hedvig på götgatan om... en kvart eller så, och det är ju också jävligt bra! Nä nu ska jag vila ögonen lite till innan jag drar. PUSS.
haha! en så rolig bild. Hon till vänster, en fin kitty, hon till höger, en yrvaken och oseriös version av mig...
hojhoj.
jag är så glad. Så gladgladgladglad!
En människa fixade spotifykonto till mig idag i skolan, och nu efter ett tag fixande och en hel del krångel.. jag har spotify! Så grymt! Jag har redan börjat på ett flertal spelningslistor.
Idag har jag jobbat, men tröttnade och började fixa spotify. Projektet är jag klar med och matteprov har jag imorgon. Vilket känns helt okej. Mindre okej är att jag har projektinlämning, matteprov engelska och 20 min kortare lunch på en och samma dag, som dessutom är en fredag.. Något väldigt bra är att thorun hedvig och alice ska träffas imorgon! Ska bli sjukt bra. Ska möta gabbi om cirkus en kvart och sedan sk vi pallra iväg till tennis. Nu blire musik, puss!
plötsligt.
förstår inte från vad eller vart, men en väldansväldans huvudvärk har jag nu. Galet med kläder på mig, och ändå fryser jag? Ingen logik alls.
